Det finns ord som är så vanliga att de nästan inte syns. Ett sådant ord är situation. Vad talar man om när man talar om en situation? Det är den fråga som författaren och kulturforskaren Sven-Erik Klinkmann försöker få ett svar på i boken Situationen. En undersökning.

Situationer kan vara av de mest varierande slag: banala, obetydliga, livshotande, katastrofala. Men finns det lagbundenheter som gäller när man talar om en situation? Undersökningen sker stegvis, från en inledande diskussion om situationsbegreppet i olika vardagliga och filosofiska sammanhang till en utredning om ordets språkhistoriska utveckling. Essän rör sig sedan vidare mot specifika fält där situationer ofta uppträder: i dramat, både i det verkliga livet och i fiktionens värld, och i det filosoferna kallar gränssituationer, situationer som rör frågor om liv och död, sjukdom och existentiella hot.

Situationer är nära förknippade med stämningar, känslor och affekter men också med praktiskt förnuft, slump och ethos. En speciell tillämpning av situationsbegreppet utgörs av den konstnärligt-filosofiska riktningen situationism som hade stor betydelse för händelserna i Paris 1968 och även för ett fiktivt verk som filmen Amélìe. I situationen skapas förbindelser mellan tid och plats. Ett par sådana diskuteras i två av bokens kapitel. Året 1967 kan beskrivas som en krisens och aningens men också en innovationens och motståndets tid i den amerikanska populärmusiken och 2010-talet som en tidsperiod av begynnande katastrofmedvetenhet i den amerikanska populära filmen.

Kanske är det mest utmärkande för situationen att den utmanar oss, att den begär vår reaktion. Att hamna i en situation är därför att samtidigt ställas inför kravet att försöka ge ett svar på frågorna som situationen gäller.